mysuzette

Jag hatar när ångesten bara sköljer över mig, för etten stund sen var jag iaf lite glad även om den finns där bakom ganska ofta, men just nu bara kommer den över mig och jag vill bara sätta mig och gråta, men jag har gjort det alldeles för ofta de senaste åren sen den här resan började, men det är så jag reagerar och jag får väl vara glad att inte hjärtat rusar i bröstet varenda gång och jag börjar hyperventilera, men det är nästan skönare det för då blir det överstökat. Just nu har jag ingenting att vara ledsen eller så för, ändå sitter jag och vet inte vad det är som gör att jag känner såhär... Jag hatar den gnagande obehagliga känslan som bara kryper i kroppen och som sätter sig både i magen och i bröstet.

Förlåt, inte meningen att jag ska beklaga mig på bloggen, men det är ett sätt att bara få ur sig lite av det, annars torterar jag min far, min pojkvän eller mina vänner med samtal som inte är så roliga.. Måste få ur mig det på något sätt och det här är ett av dem..

I hate this.