Reflektion
Varning detta kan komma att bli djupt!
Jag har haft äran att känna en helt underbar människa i, Jaa vad kan det bli? Cirka 12 år! Vi var till en början inte jättenära men när vi började dansa tillsammans och båda var lika entusiastiska och drivna inom det så blev det mer och mer.
Till slut hade vi en egen grupp jag, Irina, Sophie, Bella och så denna glada prick!
Aldrig hade jag trott att vi skulle hålla ihop i flera år och giga tillsammans överallt! De var min tillhörighet och är än idag det enda självklara "gänget" jag har.
Även om vi på senare år inte har kunnat umgås lika mycket så har det alltid varit naturligt att vi ska ses och de är dom som varit mig närmast. Som känner mig utan och innan.
I höstas gick denna underbara kille bort bara 22 år gammal i cancer. Att få det samtalet att det var dagar kvar fick hela min värld att rasa, jag kan inte ens tänka mig hur det var för honom själv att få det beskedet.
Jag åkte hem så fort jag fick höra precis som de andra i gänget, men vi hann inte fram. Detta är något som till en början gnagde massor inom mig, men nu kan jag även känna att det var skönt att sista gången vi sågs var så fylld av glädje som alltid när vi sågs!
Vart vill jag komma med det här?
Jag vet inte riktigt. Jag behöver skriva av mig för det är fortfarande under bearbetning även om jag på många sätt gått vidare.
Häromdagen var jag och Sophie vid hans grav. Det kändes väldigt konstigt till en början men även skönt att ha någonstans att åka, känslan innan var att jag skulle åka till ******! Sedan är det ju inte dit man vill åka..
Vad jag egentligen vill säga är att jag är tacksam för att ha en så fin vän! En sådan livsglädje som han, det tror jag aldrig jag kommer träffa någon som har!
Så ta vara på era vänner och berätta för dom hur viktiga dom är för er! Även om det kan kännas lite fånigt ibland!
