mysuzette

Jag är en riktig vanemänniska och gillar att ha rutiner, iaf till en viss gräns. Jag måste ha utrymme för lite frihet och spontanitet, men har jag inga rutiner så blir jag galen! 

 

Jag tycker dock att det är häftigt hur snabbt man vänjer sig vid saker oavsett vad det är. Som nu att bo hemma hos mamma, det kändes jättekonstigt till en början, men en månad senare så känns det helt naturligt. Samma sak med att inte bo tillsammans med min sambo! I början var det jättejobbigt varje kväll man skulle gå och lägga sig, man saknade vardagliga saker jättemycket. Det gör jag fortfarande men inte hela tiden. Dock innebär det inte att jag inte längtar tills vi får gå och handla ihop, laga mat tillsammans med mera. 

 

Jag försöker ta tillvara på det jag har just nu. Jag njuter av tiden med min familj, samtidigt som jag njuter av att jag och Johan kan hitta på saker ihop utan att jag är helt slut och har ont i hela kroppen. 

Jag saknar min vardag som består av träning och dans, men med inte så mycket tid för annat, men jag känner samtidigt att tiden som jag har nu, med jobb, träning på mina villkor och en hel del fritid är rätt skönt! Det betyder inte att jag vill ha bort något av det utan snarare att jag njuter av den tiden jag har just nu. 

 

Man utvecklas ju en del under åren och ibland kan man hela tiden vilja sträva framåt och någon annanstans, men man får ju inte glömma att njuta av det man har just nu och där man är! I dansen är jag van vid att aldrig vara nöjd och hela tiden sträva framåt, men i mitt privataliv försöker jag uppskatta vart jag är nu! 

 

Lite reflektion såhär en söndagkväll!